 |
Föreningen Norden i Västerbotten Besöksadress: Rådhusesplanaden 8, plan 3 Postadress: S-901 78 Umeå Tfn +46 (0)90 16 34 75, 16 34 79 Mobil +46 (0)702 13 27 73 e-post umea@norden.se |
Norden erbjuder dig som är ung många upplevelser och erfarenheter! Du kan pröva Nordjobb, som innebär sommarjobb, bostad och fritidsprogram i ett nordiskt grannland. Eller varför inte delta i Föreningen Nordens ungdomsförbunds (FNUFs) resor, kurser, föreläsningar eller kulturevenemang? |
. |
Föreningen Nordens ungdomsförbund - FNUF Umeå Vill du engagera dig nordiskt? Lära känna nya människor? Resa? Bli då medlem i FNUF! Kostar 95:- /år och då ingår en massa spännande arrangemang! Kom ihåg att du är ung tom i 35 år i FNUF! Vi söker dig i Umeå med omnejd som vill bli aktiv inom styrelsearbete, arrangera resor eller bara vara med på någon av våra aktiviteter! Inga förbehåll! Kontakta Malin Eriksson, tfn 070-6261103 om du vill veta mer! Vi är ett glatt gäng som skulle tycka att det vore kul att lära känna just DIG!
Svalbardsresa sommaren 2010 Saunaexpressen 2009 Saunaexpressen avgick i år från Vasa. En stad som åtminstone för många umebor har en nästan mytisk innebörd. Frågan ställs ofta i kombination med ett lätt förnöjt leende: Umä’s närmsta grann-staa, vet’n vilken he ä? Ibland är tonen rent triumfatorisk, svarar rätt gör bara de invigda. Invigda i överenskommelsen om staden på andra sidan Kvarken. Några minns kanske forna tiders tax-free resor men för andra förblir den österbottniska huvudstaden mest en saga. Jojo, Finland vet man ju vad det är – mumintrollen, hockyn, de melankoliska fyllona och så vidare. En konkret stadsmiljö, med torg, gator och människor, svenskspråkiga tidningar, samtal och universitet bara åtta mil bort, det är en annan sak. Inte desto mindre var det den verklighet som öppnade sig för det dryga fyrtiotalet deltagare i PNU:s trollbindande föreställning. Sett till deltagandet var det dock varken Umeå eller Sverige som låg Vasa närmast, utan Danmark. Ett exempel på att den nordiska gemenskapen inte är blott en fråga om rumslig närhet. Som ensam umebo bestämde sig undertecknad att bryta de mytologiska barriärer som tillsammans med vissa luriga omständigheter retas med det annars högst rimliga avståndet. Planerna att bygga en bro över Kvarken känns avlägsna under den fem kilometer långa promenaden längs E12:an i brist på anslutningstrafik till färjan. Rent av orealistiska när natten griper över de begränsade, men trots det halvtomma, passagerarutrymmena. Slutligen skrattretande när ryggsäcken söker sin plats på ryggen och skorna halkar omkring på den ödsliga vägen in mot stadskärnan. Fyra kilometer senare framstår bron verkligen som en absolut nödvändighet.
Som begrepp antar jag att Saunaexpressen måste förstås som en lekfull paradox. Att koppla ihop bastu med snabbhet eller brådska låter sig helt enkelt inte göras. Nej, närmare tidlöshet, än en rätt uppvärmd bastu, kommer man knappast. En rökbastu kan till exempel ta åtta nio timmar att värma upp och det hade naturligtvis varit orimligt under normala tidsförhållanden. På Kilens hembygdsgård, mitt ute i den risiga finska pinnskogen, i svenskbygd och minusgrader, fick vi ett efterlängtat tillfälle att på allvar erfara denna fascinerande tid-rum-förvrängning. Rökbastu är en äldre typ av bastu som saknar skorsten. Den värms upp i förväg genom att man eldar under en stor ugn full med stenar, varefter röken naturligtvis vädras ut innan den används.
När bastun rykt klart tändes stjärnorna raskt över en osedvanligt vidsträckt himmel. Jag minns att det fortfarande luktade rök i förstugan. Det var kallt ute och en bra bit att gå från övernattningsstugorna. Men det var inte känseln utan synen som var det första sinnet som föll bort. Inne i den dunkla och rökiga bastuvärmen försvann alla visuella riktmärken. Kvar svävade enstaka röster som från olika håll markerade de mörka hörnen på rått klingande finska. Röster, skuggor, identiteter, allt flöt ihop och förångades i en varm, fuktig omfamning. Inte utan en viss förskräckelse infann sig känslan av att tiden inte bara stannat utan även börjat flirta med något mycket förflutet. Istället för ett möte med den finska manligheten susade djupt undertryckta minnen av Eva Siitonens liknelser med tillvaron i moderlivet. En närmare granskning skulle väl dock antagligen visa att de bägge associationerna egentligen inte är så disparata som man kan tro. Hur som helst måste man förundras över styrkan i den kulturella symbolik och mytologi som ger företeelsen ett så bestämt och anständigt meningsinnehåll. Men man bör väl då också tillägga, att det väl i bastun lätt framstår som om det i själva verket är världen utanför som är ett lustig litet uthus på bakgården - och det är svårt att bortse från att ett sådant bastuperspektiv rymmer vissa poänger. Jag är inte främmande för att som en framtidsvision hålla bastun högst bland utopier och kan bara hoppas att jag får fler tillfällen att skåda i denna framtid! Tore Andersson, kassör och vice ordförande Paltkväll hemma hos Marcus Det var söndag den 5 oktober och Marcus hade handlad och fixat så vi skulle kunna laga palt tillsammans i FNUF. Det var full fart i köket, vi hjälptes åt att skala och riva potatis. Malin rullade paltar som hon inte gjort annat.
Marcus skötte paltkokningen med bravur! Så här såg det till slut ut på våra tallrikar efter två timmar i köket med Marcus som vår lärare. Det smakade smaskens och alla drabbades vi mer eller mindre av det obligatoriska paltkomat. Avlutade middagen med Marcus hembakta prinsesstårta, mums! En lyckad söndag kväll tyckte vi alla!
Det Stora Vattenäventyret 2008 Det Stora Vattenäventyret på Island lockade under sommar deltagare från i stort sett hela Norden för tre intensiva dagar på temat vatten. Arrangörer var fnufs isländska motsvarighet, Nordklúbbur, som med säker hand ledde oss genom vattnets många aspekter, och inte minst dess specifikt isländska avrinningsområden, forsar och fall. Ganska snart befann vi oss naturligtvis i ett av Islands otaliga badhus. Närmare bestämt i ett par ”heitur pottur”- en på Island omistlig och geotermiskt uppvärmd institution i form av små rundade bassänger. De fungerar vanligtvis både som en social mötesplats och som ett forum för samhällsdebatt. När vi vattenäventyrare bröt ytan i mellannordisk samvaro försvann dock de strängt nationella angelägenheterna i ångorna. Ur den svavelanstrukna dåsigheten steg dock ändå en bubblande energi som måste sägas ha varit i full samklang med den omtalade vitaliteten i isländsk litteratur, musik och handboll. I vårt sällskap plaskade ingen mindre än Snorri Sturlasson (såg ut som honom i alla fall …) som enligt alltingsbeslut författat den mäktiga Egil Skallagrimssons saga! När vi senare besökte hans gård Reykholt vid Borgarfjördur visade det sig att han hade en egen privat ”pottur” - efter 800 år dock mer ljummen än varm. Det stod inte desto mindre klart varifrån Snorri och säkert alla andra märkvärdiga islänningar öst sin inspiration.
På Island är vatten inte minst ekonomi och politik. Nyligen färdigställdes den väldiga kraftverksdammen vid Kárahnjúkar vars produktion avser ge ytterligare ett bidrag till aluminiumindustrins allt växande produktion. Som en bieffekt ödelades olyckligtvis en betydande del av Europas största vildmarksområde och på många håll har detta ansetts förtjäna ett eller annat okvädingsord. Den här sommaren tog Björk och Sigur Rós tillfället i akt och protesterade med en gratiskonsert som vi vattenäventyrare med stor kamplust ramlade in i. Det är sällan som politiskt engagemang ger en så bra och omedelbar utdelning som den de isländska musikerna levererade! En mindre kontroversiell exploatering av vatten och geotermisk energi hade presenterats för oss dagen innan på ett stort värmekraftverk utanför Reykjavik. Omgivningen var kraftigt perforerad med djupa hål som i vissa fall gav sig till känna genom stora rökplymer. Ur dessa skyfflades värme från jordens innandöme in i ett stort antal islänningars kök och sovrum. Här återfann vi också en viktig förutsättning för våra upplevelser i ” heita pottinn”.
Vid andra tillfällen blev vi varse hur det varma vattnet helt spontant och av sig självt forsade ut från underjorden och i sin höjdpunkt förde vattenäventyret oss ner i en underbart värmande å utanför Hverageri. Den karga nordiska omgivningen gjorde upplevelsen i det närmaste surrealistisk. Vattenångan virvlade över ytan och inte ens ett hotande regnoväder kunde rubba våra kroppar, ej heller våra sinnen, när vi omfamnades i vattenandarnas lycksaliga dans. Äventyrets alla vedermödor och omkostnader flöt så att säga bort med vattnet. Tore Andersson Ingen torsk på Tallin
Med på resan åkte några andra ungdomar från föreningen och när vi väl var på båten samlades vi på källarvåningen där vi fick lära känna varandra genom namnlekar. Lungt och skönt fick vi på golvet sitta i ring, likt en sekt, för att diskutera i en paneldebatt om vi tyckte att Estland skulle vara en del av Norden. Våra åsikter om det hela var klara när vi började, men ny kunskap om ämnet ändrade en och en annan fördom och åsikt. Vi visste redan att Estland tillhört Sverige under lång tid, men aldrig kunde vi trott att det finns många svenskar kvar, att Gustav Adolfs Universitet i Tallin undervisar svenska och att en del av befolkningen pratar vårt språk? Middagen serveras och det är helt klart den största buffé man kan tänka sig. Där finns allt och ingen kan klaga på att maten inte smakade bra.
Efter en stund kommer vi till gamla stan och vi blir genaste mer imponerade av den mysiga atmosfären. En gammal stad med kullerstenar, gångar och kullar vart man än går. Mysiga butiker, restauranger och kyrkor. Vi går in i en ortodox kyrka som är mer storslagen än vilken annan kyrka man befunnit sig i. Det finns inga ord att beskriva det med men kyrkan känns väldigt rysk. Vi upptäcker att vi kommer missa den stora julmarknaden som dom brukar ha på torget vid rådhuset helgen efter.
På båten blir vi indelade i lag och en tävling är inplanerad. En av oss vinner, och vinner en bok om kvinnan som sköt Andy Warhol. Vi blir bjudna på en lyxrestaurang på båten, vilket är väldigt generöst av föreningen. Sedan får vi fri tid, och vi spenderar timmar i Tax free shopen. Sen blev det lite dans uppe på båtens många discon till kl fyra på natten. Morgonen därpå avslutas med gemensam frukost där vi säger hejdå. En mycket bra upplevelse med mycket nya insikter om Estlands huvudstad. Borde Estland tillhöra Norden? Ja, varför inte. av Carolina Alvear Bello och Cathrin Långström FNUF deltog i VM i Brännboll, Umeå 25-26 maj Ett gäng käcka FNUF:are deltog för första gången i världhistorien i VM i Brännboll i Umeå. Förväntningarna var inte så höga men humöret och motivationen på topp!
Vi hade på oss FNUF t-shirtar som vi hade nålat fast olika nordiska flaggor på. Detta väckte en del uppmärksamhet och vi fick en del frågor vilka vi var och vad FNUF betydde och stod för vilket var kul! I vackert väder och bland mycket publik spelade vi 4 matcher under fredagen. Vi vann 3 av 4 matcher! Vi trodde vi hade gått vidare men ett lag i vår grupp hade vunnit alla 4 matcher och var dessutom seedade så dom gick vidare och inte vi, men det spelade ingen roll. Det var över förväntan och alla var på bra humör.Snygga slag av Tore, raka kast av Philip och en perfekt lyra av Malin och massa kämpaanda från alla i laget gjorde att vi kände oss väldigt nöjda ändå!
Gemensam middag på kvällen gjorde inte samhörigheten sämre! På lördagen hade vi paintball och spa besök inplanerat utifall att vi inte skulle gå vidare, så vi fortsatte lagandan med paintballspel i combat-miljö utomhus. Oavsett om man tyckte det var roligt, skrämmande, ont eller gav adrenalinkick så var alla nöjda, när vi efter lunch grillning åkte vidare på spa för att fräsha upp oss inför discobowling och middag på kvällen. Alla var mycket nöjda med denna intensiva sportiga och roliga helg och var rörande överens om att FNUF kommer att ta revansch nästa år!
Tillbaka till startsidan |
Utifrån rubriceringen Saunaexpress tyckte jag mig kunna förvänta mig två saker: bastubad och snabbtåg. Express-ledet visade sig dock, vilket jag väl någonstans misstänkte, ha en mer symbolisk innebörd. Ett modest tempo hade desto bättre den fördelen att det medgav en och annan skymt av allt det som får sägas uppta platsen i kategorin ”mellersta Finlands underverk”. Den mäktiga frihetsstatyn på Vasas torg exempelvis. Eller Kristinestads pittoreska trähusbebyggelse, måhända lite vinterfrusen den här tiden på året men med strålglansen från Finlands nästan smalaste gata. Vi passerade också storhetsvansinniga potatisbygder och vad som en gång var platsen för landets största kvastfabrik. Ja de fantasieggande historierna ven omkring oss. Inte minst fick vi möjlighet att åka över Finlands längsta bro och pulsa lite genom Replots världsarv där landhöjningen verkligen är enastående. Det stod utan vidare klart att vi kommit till en mycket speciell och framgångsrik del av det finska riket. En insikt som gång på gång bekräftades av de politiker som med välformulerade tal förgyllde kvällarna på nästan varje anhalt. Ändå är det inte de entydiga faktauppgifterna eller de dagsklara vyerna som står sig starkast i minnets steniga forsar utan de fladdrande skuggorna från några stearinljus, de famlande, snubblande tillfällena av kvalfull hetta, rök och svett.
Tillsammans med Föreningen Nordens Ungdoms Förbund hoppade vi två Umeåbor på båten som skulle ta oss till Tallin. Tallin, en kuststad som fick namnet på grund av danskarna som invaderade Estland på 1200-talet.
Båten närmade sig öppet hav och med kombinationen mat och en gungig båt blev många åksjuka och gick och la sig för att vakna och befinna sig i Tallin. Frukosten, precis lika storslagen som middagen kvällen innan. En guidad tour är arrangerad och vi sätter oss i bussen spända på vad vi kommer att se. Guiden är en ung estnisk kvinna som talar svenska. Vi åkte först igenom den nya staden som dom kallar det och allt vi ser är betongbyggnader och den bild av Tallin man väntat sig. Förutom det så fanns det ett par hundra meter lång mur som omringade staden. Vi hade gärna stannat och kollat närmare på den, men vi körde bara förbi.
Vi skyndar oss iväg till ett museum där vi får guidning av en intressant estnisk man som också talar svenska. Det vi får se handlar mest om andra världskriget, och vi får se olika saker som gamla böcker, resväskor, bilar och vapen. Efter museet får vi fri tid och vi går iväg och lunchar på ett otroligt mysigt ställe, där medeltiden är det huvudsakliga temat. Mjöd beställs in och maten är nog en av de godaste måltider vi smakat. Servitriserna har medeltidsklänningar på sig, men självklart kunde servicen varit bättre. Lite shopping hann vi med innan vi hoppade på båten igen som skulle tillbaka. LIte stressigt blev det, det skulle såklart varit bättre med två extra timmar i fantastiska Tallin.
